we've come too far to give up who we are

like the legend of phoenix all ends with beginnings. what keeps the planet spinning, the force from the beginning. we've come too far to give up who we are. so let's raise the bar and our cups to the stars. 

detta, mina vänner, är anledningen till att jag fortfarande orkar. just nu är detta min mening med livet och utan denna låt vet jag helt ärligt inte vad jag skulle ta mig till. jag vaknar till get lucky, somnar till get lucky, och gör allt där emellan med det här obeskrivligt braiga groovet i min hörlurar. fast bäst är den ju i ett par feta högtalare på högsta volym.

så till er som missat detta: /get lucky/daft punk ft pharrell/ lyssna or be sorry, säger jag bara. allt som pharrell gör och rör blir ju bra och den här låten är bara ännu ett bevis på det. men min kärlek till pharrell förklaras i ett annat inlägg någon annan gång. nu nöjer vi oss med att get lucky av get lucky.

nike ID's free run 5.0

förra veckan levererades skorna jag har väntat på riktigt länge nu. ni ser de ovan på bild och det är ett par egendesignade nike id's i modellen free run 5.0. jag har ju ett par korallfärgade free runs i samma modell som jag har sprungit många mil med i snart ett år nu. men jag kände att det var dags för ett nytt tillskott i skosamlingen och den här gången ville jag att de skulle se ut precis exakt som jag föreställde mig i mitt huvud.

det är ett par helsvarta free runs med vita sulor, vit logga och mörkgrå insida. jag satte min egen prägel på de genom att signera plösen med mitt motto go hard or go home och jag är mer än nöjd med resultatet. skorna är som gjorda för mina fötter och har redan invigts med ett par kilometrar på löpbandet. jag beställde de från nikes hemsida och fick betala 1400 kr.

så, med detta inlägg som grund tänkte jag sätta igång med träningsinläggen på riktigt. så fort jag har blivit klar med alla prov, inlämningar och läxor kommer denna blogg sakta men säkert utvecklas till att bli lite mer jag helt enkelt. och det första steget till att komma igång med träningen är ju faktiskt att införskaffa bra och snygg utrustning.

i wanna change her name to mrs. nash

när det är såhär fint väder tycker jag det finns en viss musik som passar extra bra. jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den typen av somrig och solig musik, men jag har gott om exempel. förra veckan gjorde jag en somrig spellista med massa gamla godingar så nån gång snart tänkte jag att lite låtar från den skulle komma upp här i ett musikinlägg summer edition, typ.

men innan det tänkte jag introducera en kille som jag har lyssnat ganska mycket på i olika perioder i mitt liv. för ungefär en månad sen fick jag ett ryck och började lyssna på bara honom, hela tiden. samma gamla låtar, på repeat på vägen till skolan, i skolan, efter skolan och innan jag somnade på kvällarna. när jag vaknade nästa morgon började allt om igen, och så höll det på ett tag.

killen vars låtar jag mer eller mindre har missbrukat heter the dream och jag hoppas att de flesta av er vet vem han är. han är rätt så känd inom rnb världen, och har gjort låtar med bland annat mariah carey, rihanna, kanye west och snoop.

the dream har enligt mig ett ganska speciellt sound och en egen musikstil som återkommer i alla hans låtar och album. musiken han gör är lättsam att lyssna på och även om han inte alltid sjunger om glada och somriga saker, så är det iallafall så han levererar de. därför tycker jag att han förtjänar ett alldeles eget inlägg här på bloggen i dessa sommartider.

love/hate heter albumet som jag har fastnat för allra mest. låtarna går in i varandra, vilket ger det hela en mixtape känsla, och det blir omöjligt att inte lyssna på hela rakt igenom. men om man nu inte kan lyssna igenom hela och ska välja ut några favoriter tycker jag att nikki, falsetto och såklart i luv your girl är de tre mest självklara. men min absoluta favorit är en låt från ett av the dreams lite äldre album och heter she rockin that shit. när jag lyssnar på låten ser jag bara sol, bara ben och sommar framför mig.

caught in the life, i can't let it go

ja vi grillade. jaa det var nice. och jaaa det kändes definitivt som sommarlov. detta är clicken, insåg att de kanske aldrig har fått någon riktig presentation här på bloggen. men det är iallafall de här fyra som gör skoldagarna lite lättare att ta sig igenom.

nu är det inte långt kvar, säger de. de som är optimister. håll ut, för snart är allt över. om det ändå vore sant. men det är nu allt avgörs, det är nu allt ligger och det är nu man ska ge det där sista. jag känner mig ganska så redo och ganska så klar. motivationen och energin är slut för längesen, därav frånvaron här på bloggen.

men det är de här stunderna. stunderna då man gör saker man älskar med människor man tycker om, under en klarblå himmel och en skinande sol. det är då jag känner att de kanske har rätt ändå, optimisterna. det kanske inte är så himla långt kvar tills helvetet är över, tills jag är fri, tills jag kan bli jag igen.

trettiotvå dagar. fan vad jag längtar.

maybe we lost the magic piece and we're both too blind to find

detta var så bra och bekymmerslösa tider i början av januari som spenderades i los angeles. ibland kommer jag på mig själv med att bara sitta och titta igenom alla bilder och drömma mig bort. LA var verkligen min stad, vi bara klickade med en gång. människorna, modet, bilarna, stränderna, musiken - allt var bara så rätt.

idag är det söndag och mycket ska förberedas, övervägas och bestämmas inför den kommande veckan. ibland önskar jag att jag kunde anställa någon som kunde fatta beslut åt mig, för jag är så jävla dålig på det. eller att jag kunde läsa folks tankar, alltid ligga steget före och därmed kunna fatta rätt beslut. men tyvärr besitter jag inte någon av de ovanstående alternativen så jag får helt enkelt gå på magkänslan. men först ska jag sova på saken i några dagar.

/start over/beyoncé/

drive fast, live young

ursäkta för den fula matbilden, men detta var så jävla gott. jag skyller på att den togs av en hungrig felicia som hade sprungit på löpbandet i fyrtio minuter. jag behövde mat snabbt helt enkelt, så jag stekte lite tärnad halloumi, gjorde en sallad av medelhavsmix, gurka, tomat, rödlök, avocado och mandlar och toppade det hela med keso.

detta var alltså min lunch igår efter att jag hade slagit mitt åtta kilometers-rekord med nästan en hel minut. jag var så glad, fast mest trött och svettig som fan. så det fick bli några bicycle crunches och några vanliga, sen kände jag mig ganska klar.

idag ska jag tillbaks till gymmet och runda av veckan med ett ben-pass. tänkte kicka igång med lite riktiga träningsinlägg nästa vecka, men vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det hela. lite om frekvens, intensitet, och specifika pass kanske? får väl helt enkelt prova mig fram så ser vi vart vi hamnar.

ha en fin söndag, puss.

untouchable, uncrushable

alltså måste bara få detta sagt, godmorgon på er förresten.  vad gäller kläder, träning och nya och fräscha bilder här på bloggen - det kommer. jag lovar. jag har så mycket att visa och så mycket att säga. det är på g. det är alltid på g. 

jag väntar bara på tid och nya ord så att jag kan formulera mig ordentligt. just nu är jag ganska tom inombords. tror att min kropp är inställd på survival mode och ignorerar alla känslor, så dom lär väl hällas över mig som en kall dusch så fort denna helvetestermin är över. 

men for now får ni helt enkelt ha lite tålamod och stå ut med mina inlägg om mat och musik. eller aa, jag hoppas ju självklart att dom uppskattas dom med. men jag förstår att det kan bli lite tjatigt. men vi håller ut tycker jag, för snart är det maj och sen är det inte långt kvar. inte långt kvar alls.